DIKTER - del 21
SISTA DANSEN
En vacker kväll
På färjan
Mellan Helsingfors och Stockholm
Jag var aningens berusad
När jag såg henne
Hon kom in i rummet
Som en ängel
Från den djupa himlen blå
Jag blev helt omskakad
Ville lära känna
Denna ängel
Jag gick fram till henne
Bjöd upp till dans
Sista dansen
Hon var så underbar
Jag trodde jag var
Död och uppstigen
Till himmelens höjder
Ville att tiden skulle stå still
Vill aldrig släppa henne
En ängel i mina ögon
Har aldrig sett en sån skönhet
Och där var hon
I mina armar
Så mjuk så söt
Men tiden den rann iväg
Även den underbaraste stund
Har en ände
Så även denna
Sista dansen
Hon försvann igen
Och där stod jag
Visste inte om jag
Hade drömt
Eller om det var sant
Att jag hade tillbringat
Min sista dans
Med en ängel
Från den djupa himlen blå
Och än idag
Försöker jag minnas henne
Hennes ansikte så skinande
Hennes hår så mjukt
Hennes kropp så underbar
Som en ängel
Som slog sig ner
I mitt hjärta
För att stanna där
Till tidens ände
Och jag ska aldrig glömma
Denna underbara kvinna
Som jag dansade med
Under nattens
Sista dans
DENNA STILLA NATT
En stilla stund
Nere vid vattenbrynet
Sjön ligger så stilla
Månen speglar sig
I det klara vattnet
På bryggan ett ensamt hjärta
Som söker klarhet
I det som varit
I det som komma skall
Undrar vart tiden tog vägen
Vart alla år som passerat
Försvunnit nu
Undrar vad som skall bli av
Med tiden som ligger
Och väntar där runt hörnet
För stunden
Råder stillhetens paradis
Runtom hjärtat
Men inuti det
Blåser orkanens vindar hårda
I jakten på det som
Känns rätt
Undrar varför det ska
Vara så svårt
Att kunna tala
Att kunna släppa loss
De känslor som finns
Ska de för alltid bli
Vilandes
I sorgens dal
I ett evigt mörker
Eller ska de en dag
Få se solens ljus igen
Ett ensamt hjärta
På en öde brygga
Vid vattenbrynet
I den lilla sjön
Ute på landet
Där man aldrig är ensam
Om att vara ensam
Månen speglar sig
I det klara vattnet
Sjön ligger så stilla
Där jag sitter
Med den smärta
Som ruvar i mitt hjärta
Denna stilla natt
HON LIGGER SÅ STILLA
Hon ligger så stilla
Där hon sover sin
Skönhetssömn
Kan inte ta blicken ifrån henne
Hon är så vacker
Där hon ligger
Undrar om hon drömmer
Någonting
Just i denna stund
När jag ser på henne
Minns jag vår tid
Den vi hade tillsammans
En tid som tog slut
Som jag saknade så länge
Men som jag idag har förstått
Bara var ett lån jag hade
Jag har förstått
Att vi till slut
Tärde på varandras krafter
När jag nu ser på henne
Där hon sover
Försöker jag komma underfund med
Vad jag känner för henne
Idag
Älskar henne fortfarande
Men inte så som jag
En gång gjorde
Vi har vuxit ifrån varandra
Våra liv är inte
Som de en gång var
Kanske lika så bra det
Jag vet inte
Men hon kommer ändå
Att för alltid
Ha en stor plats
I mitt lilla hjärta
Undrar om jag någonsin
Kommer att älska
Någon annan
Lika starkt som jag
Älskade henne
Denna vackra kvinna
Som ligger i sängen
I det mörka rummet
Där jag sitter
Ensam bland skuggorna
Och ser på henne
Där hon sover sin
Skönhetssömn
Hon ligger där så stilla
Inatt
JAG VILL UT
Jag vill ut
Vill se mig omkring
Se allt det vackra
Som finns där ute
Vill resa till Paris
Vandra längs Seine
Stå på Pont-Neuf
Kärlekens bro
Se Notre Dame
Vill resa i Moseldalen
Stanna i varje liten by
Smaka på deras vin
Känna den goda stämningen
Som råder där
Vill till Venedig
Åka gondol längs kanalerna
Känna friheten ta tag i mig
Där jag lever mitt liv
Vill till Toscana
Till Rom
Sitta på ett litet café
Med en flaska vin
Insupa atmosfären
Vill till Connemara
På Irland
Där bergen är gröna
Bara ta det lugnt
Ta dagarna som de kommer
Vill till Spanien
Till Katalonien
Vandra runt i bergen
Se allt det vackra
Se alla sköna kvinnor
Som finns där ute
Som bara väntar
På att man ska komma
Och ta dem med storm
En dag ska jag ge mig iväg
Stanna på resande fot
Så länge jag känner för det
Bara vara fri
Utan några krav
Krav som kväver mig
Jag vill ut
Se mig omkring
Komma bort från vardagen
Bara leva fri
I den värld
Där jag hör hemma
På fri fot
Ute i Europa
För att sedan komma hem
Full av minnen
Full av erfarenhet
Jag vill ut
NATUREN
Sitter på tåget
Tittar ut genom fönstret
Landskapet susar förbi
Genom skogarna går tåget
Förbi ängarna susar vi
En och annan sjö dyker upp
Och ibland bryts allt av bebyggelse
Tänker på allt det där
Hur vackert det är
Landskapet vi lever i
Undrar om allt finns kvar
Även om hundra år
Eller om skogarna kommer att dö
Ängarna växa igen
Sjöarna försuras
Och bebyggelsen ökas
Vi måste bevara det vi har
Vara rädda om vår natur
Ta tillvara på allt det där
Innan det är försent
Allt det vi har
Är ju bara ett lån
Från kommande generationer
Jag vill att mina barn
Ska få uppleva allt det här
Allt det jag älskar
För naturen är vår bästa vän
Naturen får oss att slappna av
Får oss att bli harmoniska
Sitter på tåget
Som susar genom allt det där
Som jag håller kär
Undrar vem som dör först
Jag
Eller min älskade
Natur
KORT TANKE
En tanke far förbi
Blixtrar till i mitt
Tomma huvud
Jag är inlåst
Någonting kväver mig
Just i denna stund
Då tanken slår till
Dör att sedan försvinna
Och allt är som förut
Innan tanken blixtrade till
För ett ögonblick
I mitt tomma huvud
Så fullt av konstiga
Små tankar
MORGONSTUNDENS VRÅL
Ljuva bitterhet
I morgonstundens vrål
Yrvaken
Vilsen
Smärtan i skallen dunkar
Utan att en droppe
Inmundigats
Solen skriker
Med sitt klara sken
Ögonen som grus
Går inte upp
Kroppen slö
Stel i alla leder
Även den där nere
Frustrerad
I all denna
Avsaknad
Av livets goda
Det kalla vattnet njuter
Av att plågsamt få
Skölja ut gruset
Ögonen vrålar till
Av ilska
Vill inte
Vill inte
Vill bara släcka allt
Smälla till den
Förbannade
Soljäveln
Så det blir mörkt igen
Så morgonstundens vrål
Tystnar igen
Somnar om
I denna ack så
Ljuva bitterhet
APATISK
Solen står högt
På den blå himlen
Värmen stiger
Gör mig slö
Orkar inte göra
Någonting
Känner mig
Apatisk
Där jag sitter
Ensam under ett träd
Ser hur barnen leker
Förstår inte
Hur de orkar
I den här hettan
Kravlar mig upp
Tar några steg
Orkar bara inte
Känna någon glädje
Över det vackra vädret
Vill bara bort
Från allt det här
Som stänger in mig
Samma gamla slentrian
Måste hitta
Mitt hopp igen
Som jag tappade
Där någonstans
På vägen hit
Måste ut i världen
Inte bara vara
Inlåst här
I detta dårhus
Som gör mig så
Apatisk
Där värmen stiger
Solen står högt
På den blå himlen
SÄG HAR DU NÅNSIN
Säg har du nånsin
Känt dig så här
Som jag känner mig nu
Säg har du nånsin
Känt dig ensam
Övergiven av kärleken
Säg har du nånsin
Känt dig som en förlorare
När ingenting vill gå din väg
Säg har du nånsin
Stått på avgrundens rand
Och bara tittat ner
Säg har du nånsin
Känt smärtan stiga
Ur hjärtats djup
Säg har du nånsin
Haft allting
Och sen bara förlorat det
Säg har du nånsin
Känt för att bara fly
Ifrån alla krav
Säg har du nånsin
Känt dig så här
Ja då vet du
Hur jag känner mig nu
HELVETET
I nattens vilda ljus
Som en orkidé
Sprudlar livet ur mig
Sorgset
Vill bara bort
Fastän själen är rotad
Här
På denna ödesdigra plats
Mitt i helvetet
Släpp ut mitt blod
Låt det rinna ut i sanden
Tills det torkar ut
Där bortom helvetet
Någonstans där livet tar slut
Vet du var vi är
Jag vet inte
Känner mig
Vilsen
Här i naturens
Ruttna gång
Som slutar
Med ett förlorat besök
I denna ruttna håla
Djupt under jorden
Där värmen stiger
Var gång man tar ett steg
Djupare
Långt där nere
I helvetet
GALEN
Som en vilsen låga
Där djupt i helvetet
Brinner mitt hjärta
Oändligt långsamt
Plågar mitt sinne
Så hårt
Smärtsamt
Vill bara bli fri
Slippa all plåga
Som rotat sig
I stillhetens mörker
Vill bara bort
Ifrån allt det här
Vill inte längre
Vara en fånge
I detta ruttna hål
Som kallas liv
Vill bara ut
Släpp mig fri
Innan jag klättrar
På dessa vita väggar
I helvetets håla
Jag blir galen
Så länge jag måste
Sitta inspärrad här
Hos dessa
Menlösa svin
I sina vita rockar
Som tror sig veta något
Om livet där utanför
Som jag har plågat mig
Igenom
Innan jag blev
Galen
Tillbaka till diktindexsidan
Tillbaka till huvudsidan