DIKTER - del 16
STRANDEN
Se hur den ligger där
Så öde i natten
Vågorna slår upp mot den
Sköljer med sig sanden
Månen speglar sig i vattnet
Allt är så klart
Där jag går nerför
Den öde stranden
Med tankarna hos dig
Där du är
Någon annanstans
Långt bort ifrån mig
Vandrar här om natten
För att få ro i sinnet
För att rensa mina tankar
Saknar dig så mycket
Undrar vad du gör
Just i denna stund
Sover du så sött
Som bara du kan göra
Eller kan inte du heller sova
För att tankarna virvlar runt
För att du saknar mig
Hur grymt det än kan låta
Så önskar jag att du gör det
Att du saknar mig
Lika mycket som jag saknar dig
Önskar du var här hos mig
Att du gick här vid min sida
I den stilla natten
Så underbart
Där vi går
Tillsammans
Nerför
Den öde
Stranden
In i
Kärlekens land
HAVET
Står uppe på däck
På den stora färjan
Mitt ute på havet
Ser bort mot horisonten
Ser inget slut
På allt detta vatten
Där det ligger
Så stort
Så mäktigt
Tänker tillbaka
På den gamla tiden
Då våra förfäder
Tog sig fram
Över havet
I små drakskepp
Funderar på hur
De klarade sig
Vid en storm
När inte ens dagens
Stora fartyg
Alltid kan stå emot
Stormens vrede
Tänker på denna
Mäktiga naturkraft
Som funnits där så länge
Och kommer att finnas där
Länge länge än
Som gett liv
Åt så många varelser
Som tagit liv
Från så många genom tiderna
Kommer människan
Någonsin
Att besegra
Havet
Och dess mäktiga krafter
VISBY
Sitter här
På ringmuren
Ser ut över staden
Ner mot havet
Allt är så vackert
Känner vemod
Snart ska jag bort
Från denna vackra stad
För att kanske
Aldrig mer
Komma tillbaka
Men jag hoppas
Att jag en dag
Ska kunna återvända
Till denna vackra stad
Där rosornas blommar
Överallt
Går nerför gatan
Tidigt om morgonen
Staden har inte vaknat än
Allt är fridfullt
Solen stiger upp
Där borta på himlen i öst
Lyser så vackert
Över staden
Som blir ännu vackrare
Jag vill inte
Vill inte bort
Men jag måste
Finns ingen framtid här
För mig
Måste söka nya mål
Som inte står att finna
Här i Visby
Här i Rosornas stad
Stannar till nere vid havsbadet
Ser vågorna slå mot bryggan
Tänker på nätter
Då jag varit här
I fyllan
Då det stormat
Hur jag har känt mig
Ett med naturen
Som ingen annanstans
Denna stad
Har något speciellt
Som andra städer saknar
Vet inte vad det är
Men någonting är det
Som tagit tag i mig
Som fått mig att tänka
På staden och dess skönhet
Vandrar vidare
Upp genom staden
Än en gång
Tänker på var jag varit
Vad jag har gjort
Minns alla roliga stunder
Jag haft här
Men även
De tråkiga stunderna
Då allt kändes meningslöst
Det som fick mig
Att vilja bort
Men nu ångrar jag mig
Jag vill stanna
Här i Visby
Men jag vet
Att jag måste bort
Innan jag får ångest igen
Måste hitta mig själv
Finna nya mål
Där långt borta
Men jag vet ju
Att staden
För alltid kommer
Att ha en plats
I mitt hjärta
Kommer alltid att längta
Tillbaka hit
Till Visby
Sätter mig på ringmuren igen
Ser ut över staden
Ner mot havet
Och ler
DÄR DU SOVER
Sitter här
På sängkanten
Ser på dig
Där du sover
Så fridfullt
Ligger du där
Vill bara hålla om dig
Där du sover
Men vill inte väcka dig
Du ser så nöjd ut
Undrar vad du drömmer om
Hoppas att det är om mig
Vill vara där för dig
Bara ta hand om dig
Skydda dig
Från livets faror
Känner sån värme för dig
Så glad i din närhet
Du gör mig lycklig
Var gång du ler mot mig
Ser på dig
Där du sover
Vill krypa ner hos dig
Hålla om dig
Så ömt
Så kärleksfullt
Undrar om du vill det
Om du vill ha mig
Nära dig
I nattens timma
Där du sover
Så stilla
Så fridfullt
Så långt borta
Från livets faror
Vill bara viska i ditt öra
Där du sover
Jag älskar dig
VÄRJA MIG
Känner smärtan
Stiga genom min kropp
Sviken
Igen
Vill inte
Ha det så här
Längre
Måste värja mig
Måste stå emot
Inte bli sårad mer
Måste sluta
Ha känslor
Vill inte
Bli sårad
Gång på gång
Det kan inte
Vara meningen
Med livet
Så varför
Ska man då
Behöva
Stå ut
Med all denna smärta
Låt mig slippa
Låt mig bli
Känslokall
Så jag aldrig mer
Behöver bli
Sårad
Måste lära mig att
Värja mig
Mot falska känslor
Mot löften så
Svekfulla
Vill bara bort
Från all den här
Skiten
Som kallas kärlek
Vill bara
Få vara
Mig själv
Där jag skriker
Ut min smärta
I den kalla
Sommarnatten
Måste värja mig
Mot livets orättvisor
Mot mig själv
Och mina känslor
SKRIKER
Står här
Mitt på bron
Helt ensam
Jag skriker
Skriker
Hör du inte
Vrålet
Som kommer
Från mig
Där jag står
Här på bron
Och skriker ut
Min smärta
Min saknad
Efter dig
Varför
Varför
Gjorde du så här
Mot mig
Varför svek du mig
Bara övergav mig
Med ett sprucket
Hjärta
Skriker
Ut all min kärlek
Som aldrig kommer
Att glöda igen
För evigt
Infrusen
Vill bara skrika
Skrika
Skrika
Hör min smärta
Där jag skriker
Här där jag står
Mitt på bron
I den kyliga
Sommarnatten
ENSAM
Sitter här på strandens kant
Med tårfyllda ögon
Ser jag ut över havet
Söker finna ett svar
Där ute någonstans
Ett svar på varför
Du gjorde så här
Mot mig och mitt hjärta
Varför övergav du mig
I denna stund
Då jag står inför
Ett vägskäl i mitt liv
Då jag ska välja
Vad jag ska göra av
Det liv jag har här
Men nu är jag ensam kvar här
Tårarna rinner
Nerför mina kinder
Tittar ut över havet
Som ger mig ro
Kanske ändrar jag allt
Som jag tänkt mig
Och flyr min väg
Mönstrar på en båt
Till fjärran länder
Bara komma bort
Från allt elände här
Från det som sliter i mig
Från det som krossar mig
Tårarna rinner
Där jag går nerför backen
Till kajen
Till skeppet
Som ska avgå
Till ett fjärran land
Snart
Ensam försvinner jag
Från det liv
Jag en gång hade
DEN VITA VARGEN
Ser du vargen
Som smyger fram där i skogen
Ruvar på sitt byte
Blicken är lömsk
Akta dig när han morrar
Och visar tänderna
Han är ilsken
Tvekar inte att anfalla
Han blev sårad en gång
Och såret smärtar
Hugger till var gång han ser
En falsk människa visa sig
Han tvekar inte
Att slita upp strupen
På sitt offer
För att visa sin makt
För han är sin flocks ledare
De gånger han håller sig till flocken
Annars är han en ensamvarg
Som jagar sitt eget byte
Som sköter sig själv
Och låter de andra sköta sig
Bäst de kan
Den vita vargen rusar
Fram genom den mörka natten
Sökandes efter
Sitt byte
Genom den oändliga tiden
Så ilsken
Så ensam
TYSTNADEN
I den kalla natten
Himlen lyser klar
Där dess tusen ljus strålar
Ner på oss ensamma
Här i den tysta natten
Ser mig omkring
På nattens mysterier
Där jag vandrar fram
Längs den öde kajen
Där båtarna en gång
Lade till
Men som nu är övergiven
Liksom mitt hjärta blev
Allt är så tyst
Runt om mig
Inte ett ljud hörs
Inte ens den gladaste lärkan
Sjunger inatt
Tystnaden
Gör mig galen
Vill bara skrika
Ut all smärta
Som växer här inom mig
Vill inte vistas här längre
I detta tysta landskap
Vill ut till livet igen
Men samtidigt
Trivs jag bra
Här i tystnaden
Där jag slipper höra
Allt jämmer och elände
Där jag kan finna ro
I mitt oroliga sinne
Vandrar ensam vidare
Nerför kajen
En kall junimorgon
I tystnadens landskap
ÅNGESTEN
Tårarna rinner
Nerför mina kinder
Där jag sitter här
På muren
Som omgärdar staden
Tänker på allt
Som händer med mig
Just nu
Hur jag ska till att
Bryta upp
Från det liv jag levt
Det senaste året
Ta mitt pick och pack
Och flytta iväg
Än en gång
Där jag vandrar runt
I min jakt
Efter lyckan
Som inte verkar finnas
Någonstans
För mig
Hur jag strular till det
Med mina känslor
Blir arg på de
Jag älskar mest
När jag känner mig lurad
Fastän det bara
Rör sig om ett missförstånd
Känner mig ensam
Fastän jag vet
Att där ute någonstans
Finns det någon
Som bryr sig om mig
Som älskar mig
Men jag kan inte
Låta bli att ha
Dessa gnagande tankar
Som gör mig galen
Som får mig att ilskna till
Fastän jag inte vill
Känner ångesten stiga på
Vill bara rätta till allting
Bara be om förlåtelse
För alla ilskna ord
Som kommit av
Min ångest inför
Förändringen av mitt liv
Sitter här på muren
Som omgärdar staden
Ser ut över havet
Tårarna rinner
Nerför mina kinder
Där min ångest
Tar över
Tillbaka till diktindexsidan
Tillbaka till huvudsidan